Det främsta skälet till blekning av blekt tyger är att blekmedel förstör pigmentmolekylerna i tyget genom oxidation, vilket får dem att förlora färg och uppnå effekten av blekning. Specifikt konverterar blekmedel färgade molekyler till färglösa molekyler genom oxidationsreaktioner, som löses upp eller tas bort i vatten, vilket gör tyget vitt.
Typer och principer för blekmedel
Oxidationsblekmedel: såsom natriumhypoklorit (NaClo), kalciumhypoklorit (Ca (CLO) ₂), väteperoxid (H ₂ O ₂), etc. Dessa blekmedel förstör pigmentmolekyler genom stark oxidation, vilket producerar färglösa ämnen som är lämpliga för fabriker såsom bomull, linjen och syntetiska fyrar. Oxidativ blekning kan emellertid orsaka vissa skador på fibrer, så det är nödvändigt att kontrollera blekningsförhållandena väl.
Reduktiva blekmedel: såsom natriumbisulfit (NAHSO3), natriumhydrosulfit (Na ₂ S ₂ O ₄), etc. Dessa blekmedel reducerar pigment till kromoforföreningar genom reduktion, men effekten är instabil och benägen att diskolera på grund av oxidation. De är lämpliga för tyger som siden och ull.
Frågor som ska noteras under blekningsprocessen
Kontrollblekningsförhållanden, inklusive temperatur, pH -värde, tid och koncentration. Till exempel har natriumhypoklorit en bättre blekeffekt under pH -värden på 9 till 11. Överdriven temperatur kan skada fibrer, medan överdriven koncentration kan skada tygstyrkan.
Att välja lämpligt blekmedel: väteperoxid (H ₂ O ₂) är ett utmärkt oxidativt blekmedel som orsakar minimal fiberskada och inte ger skadliga gaser, vilket gör det lämpligt för bomullstyg. Men den har en hög kostnad och kräver utrustning i rostfritt stål.
Att hantera vattenkvalitetsproblem: Om vattnet innehåller tvåtalande järnjoner kan det orsaka gula fläckar på blekta tyger. Järnjoner kan avlägsnas genom syratvätt.
Genom att välja och använda blekmedel rimligt och strikt kontroll av blekningsförhållanden kan vitheten hos tyger förbättras effektivt och fiberskador kan minskas.
